Uran – farlig investering eller guldklimp?

I takt med att fler länder pratar i termer av koldioxidneutralitet och behovet av energi ständigt växer globalt har intresset för uran som råvara, både hos vissa investerare och privatpersoner stigit. Finwire har gjort en genomgång av sektorn.

Råvaror i stort har varit ett hett ämne sedan börsen bottnade för drygt ett år sedan när pandemin tog fart. Det blev ett tidigt race i silverpriset medan koppar stått för en mer uthållig uppgång men där priset nyligen toppade ur. Även starkt fordonsrelaterade råvaror som palladium och platina har sett en uppgång, men har fallit tillbaka från toppen. De flesta har säkert också hört om den ursinniga prisökningen i timmer under pandemin, starkt påverkad av den globala stanna-hemmatrenden.

Uran är en doldis på råvarumarknaden men som blivit hett inte minst på olika investerarforum den senaste tiden, av flera skäl:

Uran handlas på en spotmarknad precis som de flesta andra råvaror men av betydligt färre aktörer på grund av sin natur. Sektorn är heller inte så stor. Marknadsvärdet för det 40-talet största uranbolagen, där majoriteten är av junior karaktär, alltså prospekteringsbolag som inte har brytning i gång i någon gruva ännu, är enbart drygt 29 miljarder dollar.

Det största, och mest kända bolaget, Cameco, går tillsammans med en handfull andra aktier att handla på den svenska börsen. Cameco har ett marknadsvärde på 8,6 miljarder dollar och är överlägset störst. Därefter kommer Nexgen, Denison Mines och Energy fuels, som alla var och en har ett marknadsvärde på över 1 miljard dollar.

Denison Mines är ett kanadensiskt bolag som den svenska Lundinfamiljen står bakom. Energy fuels sticker ut lite bland bolagen då de har en mer diversifierad portfölj. De har bland annat anrikning av sällsynta jordartsmetaller, där priset gjorde en spik upp under handelskriget mellan USA och Kina. En del av verksamheten är också inriktad på metallen Vanadin.

Andra jättar är Kazatoprom i Kazakstan som har ett börsvärde på 8,3 miljarder, marknadsvärdet på australiska Paladin uppgår till 1,2 miljarder och kanadensiska Yellow cakes aktier handlas till totalt 0,5 miljarder. Det finns några andra bolag som är är värt mer än Yellow cake, men anledningen till att vi tar upp det i denna artikel framför en handfull större är att de nyligen tagit det uppmärksammade beslutet att köpa upp uran på spotmarknaden till 100 miljoner dollar.

Varför är då detta viktigt? Investerare som går in i marknaden bedömer att deras insteg på spotmarknaden ska öka priset och därmed lönsamheten i uransektorn som helhet. Vissa gruvor stängdes under covid-19 och sedan den ödesdigra kärnkraftsolyckan Fukushima 2011 har inte några större investeringsbeslut tagits i sektor vars sentiment varit negativt sedan dess men åter stigit efter botten i den tidiga pandemin. Spotpriset toppade på omkring 140 dollar år 2007 och har sedan dess fallit men är nu uppe på drygt 32 dollar per pound.

Det är ännu en bit upp till att nya gruvor på bred front kan startas av lönsamhetsskäl då många bolag har en break even på 45-55 dollar. Branschen har därmed fortfarande svårt med lönsamheten. Hävstången är dock stor och lönsamheten påverkas kraftigt om priserna når upp till 50 dollar-strecket igen.

När Cameco gick in och köpte flera miljoner pund (viktenhet) uran för ett år sedan fick de spotpriset att stiga mer än 40 procent till ca 34 dollar. Flera investerare ser därför en möjlighet att kunna påverka priset genom att köpa direkt på spotmarknaden och det är där som Yellow cake kommer in i bilden. Genom att aktieägarna gett klartecken till att 100 miljoner dollar används för att köpa uran direkt på marknaden hoppas investerare på stor påverkan på priset.

Att Yellow cake köper uran på spotmarknaden är inget nytt, men varför det anses viktigt denna gång är att det föregår det som många anser är den mest intressanta händelsen på uranmarknaden i år, att miljardären Eric Sprott som tidigare är stor på guld och silvermarknaden med sina fonder även ska gå in i uran. Detta genom att ta över UPC som fond och därefter börsnotera sig på den amerikanska börsen. Det möjliggör att privatpersoner och en större bredd av investerare kan investera på ett mer direkt sätt i uran. Häri ligger förhoppningen att detta ska få fart på uranpriserna, vilket förvisso också på sikt gör att det blir fler gruvprojekt kan återupptas och mer prospektering kan komma igång. Vad som står klart är att det årligen finns ett underskott av uran till marknaden.

Ytterligare en aktör sägs ha tagit position i uran är hedgefonden Anchorage som gjort 2 miljarder dollar i vinst på att Amazon köpte upp MGM. Anchorage blev den största aktieägaren i Hollywoodstudion efter att de räddades från konkurs 2010.

Det ovannämnda är alltså spekulativ efterfrågan på uran men den reella efterfrågan på råvaran växer i takt med att efterfrågan på kärnkraft ökar i världen. Främst Kina och Indien som planerar fler reaktorer och där ytterligare projekt är på ritbordet.

I Europa är inställningen till kärnkraft vitt skild, även inom respektive land. De två stora energiproducenterna Tyskland och Frankrike har stor skillnad i inställning till kärnkraft där Tyskland har en betydligt mer njugg inställning medan Frankrike satsat stort på detta.

Samtidigt välkomnar flera miljardärer satsningar på kärnkraft. Bill Gates som grundade bolaget Terrapower ägs av Warren Buffetts Berkshire Hathaway och de är på gång med ett kärnkraftverk i amerikanska delstaten Wyomning. Kärnkraftverket ska ersätta ett befintligt kolkraftverk där.

Investerare som har tagit position inom uran hoppas på en än mer utbredd acceptans. En svart svan för branschen skulle vara om en ny kärnkraftsolycka skulle inträffa, men när uran blir mer använt ökar också risken för att den radioaktiva källan kan komma på avvägar. Så har redan skett och i Indien har flera tillslag gjorts där privatpersoner hanterat kilovis med uran. Det är därför ingen överraskning att det har riktats hård kritik mot det kärnkraftssatsande landet Indien och där flera ifrågasätter att de har kontroll över uranet inom landet.

Kina satsar stort på kort sikt. Landet har egen produktion av uran men har knutit Kazotomprom i Kazakstan nära sig för att säkerställa leveransen för att täcka det egna behovet.

En stor påverkan på priset är vilka lager av uran som finns i världen. Här är siffrorna inte entydiga men klart är att länder som bedriver kärnkraft vill ha flera års lager att tillgå för att säkerställa produktionen. Det är dock inte en självklarhet att man har långa kontrakt för dessa och spotpriset får därför stor effekt både på kort sikt och när de långa kontrakten ska förnyas, med spotpriset som grund.

Global X Uranium som nämns i tabellen nedan är en amerikansk ETF, den går inte längre att handla på Nordnet på grund av nya regelverk. Fonden har innehav i både producerande bolag och prospekterande bolag. Sett till marknadsvärde är den dock liten jämfört med marknadsvärdet på de stora bolagen.