Efter högre räntor: Är TINA snart TIA?

Vilken lägsta avkastning är du beredd att acceptera i ett aktieköp – när möjligheten till riskfri avkastning ökar? I ett nytt ränteläge är frågan högst relevant. För i den här marknaden erbjuds investeraren alternativ.

Frågan om risktagande, och vilken avkastning vi vill ha i utbyte för att ta just risk, lär öka i kraft. En vanligt modell för att räkna på just risken i förhållande till potentiell avkastning är avkastningskravet. Det är helt enkelt ett uttryck för den lägsta avkastning en investerare kan acceptera för att genomföra ett tillgångsköp, av exempelvis en aktie.

Riskfria räntan är grunden

Kravet består enkelt uttryckt av den riskfria räntan plus en riskpremie. Riskpremien kan här bestå av både en generell riskpremie (marknadsrisk) och en företagsspecifik riskpremie. I vissa modeller räknar man med beta, som anger ett instruments risk i förhållande till marknaden i stort.

Säg att den riskfria räntan är 2 procent, alltså att stabila statsobligationer ger 2 procent i ränta, och att marknadens generella riskpremie är 6 procent samtidigt som beta är 1 procent. Därtill finns en företagsspecifik risk på 3 procent. Då blir avkastningskravet:

Riskfri ränta 2 procent + Beta 1 procent X marknadens generella riskpremie 6 % + företagsspecifik risk 3 % = 11 %

Elva procent är alltså den avkastning som kan accepteras som lägst, för att risken ska vara beredd att ta.

Lägre ränta ger färre alternativ

Under lågränteperioden kunde dock ännu lägre avkastning accepteras, eftersom den riskfria räntan då kunde antas vara lägre.

There is no alternative, TINA, till aktiemarknaden, som det hette. En lägre ränta resulterade därmed i en ökad efterfrågan på aktier, vilket var vad vi såg under lågränteperioden. På så sätt gynnades aktiemarknaden av låg ränta.

Nu är läget annorlunda.

Den riskfria räntan – exempelvis den du kan få på svenska statsobligationer – ger nu mer. Numera får vi avkastning på räntebärande placeringar, och alternativ som sparkonto, obligationer och räntefonder och även amortering blir ännu mer attraktiva. Alternativkostnaden för att investera i aktier går upp. Maybe there is an alternative, TIA, alltså.

Vad kan du få i en riskfri investering?

Det går att få omkring 3,5 procent i ränta på ett vanligt sparkonto utan att ens behöva binda räntan. Så länge det finns insättningsgaranti är det en riskfri investering.

Det kan sättas i relation till företagsobligationer. Här är förräntningstakten i företagsobligationsfonder förstås olika beroende på risk (investment grade) eller high yield bl a), men en förräntningstakt på 3.5-4 procent före avgift blir ju inte så väldigt attraktiv i ett läge där riskfria sparkontot ger nästan lika mycket. Självklart finns de företagsobligationsfonder som ger mer, men då är vi tillbaka på resonemanget om att risken ju är betydligt högre.

Amortering har också ökat i attraktion, eftersom det även här handlar om en avkastning som fås till betydligt risk än på aktiemarknaden. Nu börjar den avkastningen sträva upp emot fem procent (före ränteavdrag). Se gärna mitt resonemang om att investera eller amortera här.

Koll på durationen

Korta räntefonder har börjat röra på sig lite mer, åtminstone jämfört med den nollavkastning de gett under många år med låg ränta. Men här är den så kallade durationen, ränterisken, låg. Det gör att de korta räntefonderna inte påverkas i så hög utsträckning av förändringar i ränteläget.

Långa räntefonder har inte trivts i den uppåtgående räntetrenden. I dessa fonder är durationen hög, obligationernas löptider är långa. När marknadsräntorna stiger faller värdet på fondens innehav – obligationsfonderna faller.

Nu talas det om att räntetoppen är nådd. Det är givetvis goda nyheter för aktiemarknaden, och det är detta scenario som drog framför allt den amerikanska börsen under sommaren.

Läget kring räntan och inflationen är dock fortfarande osäkert, men den dag vi står inför en räntenedgång kan obligationer med längre löptider trivas bra.

Kanske kan det här fungera som en påminnelse om räntans effekt på respektive tillgångar för den som ämnar se över sin portfölj. Och kanske innebär det att devisen om en mix av tillgångsslag i portföljen, nästintill hånad under börsboomen, får en comeback.

/Frida