Frida Bratt
Tidigare regeringars skattehöjningar på sparande motiverades med att räntorna var låga och börsen gick bra. Nu är läget ett helt annat, samtidigt som många svenskar befinner sig i ett tufft privatekonomiskt läge där en buffert kan öka tryggheten. Regeringen bör agera nu och sänka skatten på sparande.
Det här är en debattartikel som ursprungligen publicerades i Dagens industri.
Den 1 januari 2012. En ny sparform införs i Sverige.Investeringssparkontot, ISK, gör investeringar i aktier och fonder enkelt och krångelfritt, och allt fler svenskar tar chansen att skapa sig en trygghet med ett eget sparkapital.
Några år senare slopades avdragsrätten för privat pensionssparande. Dåvarande finansminister Anders Borg slog i och med det ytterligare ett slag för ISK, och uppmanade svenskarna att flytta sitt pensionssparande dit.
Den 27 mars 2015. Sparande har blivit folkligt och den nya sparformen är en succé. Men dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) förklarar inför den samlade journalistkåren att de anser att skatten på ISK är alldeles för låg. ”De rika”, och här tycktes man bland annat avse de sparare som flyttat sitt pensionssparande till ISK, behöver bidra mer.
Den låga skatten är de fallande räntornas fel, eftersom skatten baseras på statslåneräntan. Från 2016 ska ett tillägg med 0,75 procentenheter ovanpå statslåneräntan göras, och därtill ett golv införas så att skatten aldrig kan bli lägre än 1,25 procent.
Att räntor är en föränderlig faktor, och som vi nu vet också kan stiga kraftigt, var inget som störde planerna. Optimisten kanske tänkte att skattehöjningen möjligen rullas tillbaka om räntorna skulle stiga?
1 januari 2018. Skatten är fortfarande för låg. Det tycker åtminstone Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson, som i budgetförhandlingarna tryckt hårt på ytterligare en skattehöjning på ISK.
0,25 procentenheter till plussar man på, så att schablonintäkten blir statslåneräntan plus 1 procentenhet multiplicerat med kapitalet på kontot. Det är bara ”två påsar ostkrokar” för snittspararen, säger Ulla Andersson till Dagens Nyheter.
Augusti 2022. Det är valrörelse i Sverige. Socialdemokraternas interna diskussioner om ett tak på ISK hade fördelen att det satte sparande högt på den politiska agendan. Alla partier har en uttalad åsikt om ISK, och flera partier vill förbättra villkoren. Moderaterna och Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka tidigare skattehöjningar, medan Centerpartiets Martin Ådahl talar sig varm för att de första sparpengarna ska vara skattefria. Längst går liberalernas Mats Persson som utnämner sitt parti till spararnas ”bästa vän” och både vill införa ett fribelopp samt rulla tillbaka de gjorda skattehöjningarna. ISK-spararna tycks ha all anledning att se optimistiskt på framtiden.
I Tidöavtalet finns sedan fribeloppet med. De första 300000 kronorna på ISK ska bli skattefria. Ändringen ska ske under mandatperioden, men ingen närmare tidsangivelse ges. I budgeten för 2023 finns åtgärden inte med.
1 januari 2023. Räntorna har stigit chockerande snabbt, och skatten på ISK har mer än fördubblats jämfört med 2022. Samtidigt svajar börsen betänkligt, men skatten tas som bekant ut på kapitalet även om det minskar i värde. Festen är långt borta.
Det tycks dessvärre även partiernas vurmande för ISK, likt det vi såg i valrörelsen, vara. Finansminister Elisabeth Svantesson har gömt sig bakom argumentet att hon inte vill störa Riksbankens inflationsbekämpning och därför måste hålla igen på finanspolitiken. Det är en svårbegriplig motivering, eftersom ökat sparande knappast kan beskyllas för att spä på inflationen, snarare tvärtom.
Istället för att ta chansen att uppmuntra och stötta de 3,3 miljoner ISK-ägare som sätter av lite extra till sin ekonomiska trygghet, särskilt nu när Sverige kliver in i ekonomiskt oroligare tider, är det tyst från Rosenbad.
Det duger inte. Som vi har sett höjdes skatten på sparande med argument som byggde på föränderliga faktorer, som låga räntor och en glad börs. Nu när läget är radikalt annorlunda kunde inte timingen för regeringen att leverera på sina löften till spararna i valrörelsen vara bättre.
Sänkt skatt på sparande bör vara en del av budgetpropositionen för 2024.
Frida Bratt
