Debatt: Nu vill storebror kika in i din plånbok

Den svenska staten vill nu upprätta ett nytt register över oss medborgare – ett superregister över alla våra tillgångar och skulder. Detta för att få en ”helhetsuppfattning om enskilda individers totala ekonomi”. Den personliga integriteten och spararnas trygghet riskerar att sättas på undantag när storebror vill kika in i din plånbok. Det skriver jag i en debattartikel på Dagens industris debattsida.

Sedan förmögenhetsskatten avskaffades 2007 har staten ingen heltäckande statistik över svenska hushålls tillgångar och skulder på individnivå. Finansdepartementet föreslår därför i ett nytt betänkande att Statistiska centralbyrån, SCB, ska ges rätt att samla in data över svenska medborgares skulder och tillgångar. Rent konkret ska alla svenska banker med jämna mellanrum skicka in uppgifter om sina kunder till SCB, på en sådan detaljnivå att enskilda aktier och fonder framgår. Utredningen bakom betänkandet initierades av tidigare regering under 2021, och förslaget tas nu vidare på remiss av nuvarande regering.

Att lagstiftaren villkunna utvärdera konsekvenser och möjliga effekter av förslag som syftar till att exempelvis minska skuldsättningen på ett rättvisande sätt är förståeligt, och möjligen också rimligt. Men är det värt priset medborgarna får betala i form av intrånget i den personliga integriteten?

Utredaren har sin åsikt klar. Visserligen konstaterar man på Finansdepartementet att insamlingen av uppgifter om individers sparande innebär ett ”betydande intrång i den personliga integriteten”. Det handlar trots allt om en kartläggning av personliga förhållanden som görs utan att medborgarna har tillfrågats om de vill medverka eller inte.

Men det är till synes inget större problem ur utredarens perspektiv.

Att staten får en”helhetsuppfattning om individers totala ekonomiska situation” – som det uttrycks i betänkandet – är viktigare än personlig integritet när det gäller privatekonomi. I syfte att staten ska kunna göra ekonomiska modeller och prognoser finns ”förutsättningar att begränsa integritetsskyddet”, som det heter. Det betyder att om allt går enligt plan införs ett nytt register över allas våra tillgångar och skulder den 1 januari 2024.

Till att börja med kan man fråga sig vems händer registret riskerar att hamna i framöver. Kvällstidningars redovisning av privatpersoners inkomst (”Kolla vem som tjänar bäst i din kommun!) är redan i dag en godispåse för den som planerar ett inbrott, bedrägeri eller hot. Flertalet personupplysningssajter publicerar i dag en mängd personliga uppgifter om individer och bara genom ett knapptryck kan du få reda på en persons inkomst. Nu riskerar alltså ett register att kunna brukas och nyttjas på samma sätt, om det vill sig illa. ”Klicka här för att se vilka aktier Johan äger! Endast 29 kronor för att se Karls skulder!”. Jag gissar att det är en underdrift att alla inte vill detta. 

Bedragare lär tacka och ta emot. Redan i dag är finansiella bedrägerier ett stort problem. Under 2022 gick Finansinspektionen ut med 3 471 varningar om finansiella bedragare, 25 procent fler än under 2021. Många av de som utsätts för bedrägerier är äldre. Och ju mer bedragaren vet om personen desto mer utstuderat kan ett bedrägeri bli. Vet bedragaren exempelvis att en person tidigare visat intresse för Tesla-aktier, så kan lockrop om ”bra pris på Tesla-aktier” vara en strategi. Eller lockrop om hög inlåningsränta till personer som enligt registret har pengar hos flera mindre sparinstitut. 

Kan bedragaren se att någon förlorat mycket pengar på en viss aktie? Ja, då är en väl använd bedrägeristrategi att erbjuda ”hjälp” med att få igen förlorade pengar – givetvis med följden att ännu mer pengar går upp i rök för den som drabbas.

Man kan också frågasig vad staten kan komma att använda den här typen av statistik till i framtiden. Statistiska modeller, absolut. Men det ligger onekligen nära till hands att tro att opinionsvindar, politiska ideologier och ekonomiska överväganden kommer att påverka registrets användningsområde.

Svenska banker har redan en bra och heltäckande bild över sina kunders ekonomiska situation. De känner till inkomster, skulder och tillgångar och gör noggranna kvar att leva på-kalkyler vid låneansökningar. Behöver även staten få ett till verktyg i sin låda vid sidan av detta, på bekostnad av den personliga integriteten?

Allt är inte svart eller vitt. Det är förståeligt att statens statistiker med hjälp av information om medborgarnas tillgångar och skulder vill kunna analysera effekter av finanspolitiska och penningpolitiska beslut, exempelvis. Men som alltid när det gäller förslag som inskränker vår personliga integritet behöver en intresseavvägning göras. I det här fallet överväger de konkreta nackdelarna. Det kan faktiskt, tro det eller ej, finnas en poäng med att staten inte samlar in exakt all information om sina medborgare.

Frida Bratt, sparekonom Nordnet

Utredare Per Håkansson har skrivik en replik som finns att läsa här, där han menar att jag överdriver riskerna med registret.

Jag har sedan i min tur skrivit en motreplik där jag menar att det är precis tvärtom – riskerna behöver belysas ännu mer.