Frida Bratt
Räntorna har stigit kraftigt under kort tid, och antas åtminstone i Sverige fortsätta upp. Samtidigt var marknaden vid årets början optimistisk kring Feds inflationsbekämpning, vilket resulterade i fallande marknadsräntor. Hur mår din räntefond i det här läget?
På kort tid har världens centralbanker kraftigt höjt sina räntor för att få bukt med inflationen. I Sverige visar Riksbankens prognos att räntan kommer att höjas igen i april till att toppa på cirka 3,3 procent. Andra tror att Riksbanken kommer ta i ännu mer, medan ytterligare andra bedömare tror att Riksbanken kommer tvingas backa när svensk ekonomi tar storstryk. I USA tycks inflationen ha toppat, vilket sedan årets början resulterat i fallande marknadsräntor och stigande riskaptit. Marknadens huvudscenario är således att den amerikanska centralbanken Feds räntehöjningar ligger bakom oss, åtminstone den stora merparten av dem. Dock har vi kunnat se hur det finns farhågor om att inflationen i USA inte alls faller tillbaka lika snabbt som väntat, och sådana farhågor resulterar direkt i stigande marknadsräntor.
Det är alltså en komplex räntemiljö, som ju som bekant har börshumöret i sitt grepp. Men även räntefonder påverkas, beroende på om räntorna stiger mer eller faller tillbaka framöver.
Först några definitioner. Gemensamt för det som i dagligt tal kallas “räntefonder” är förstås att de investerar i räntebärande papper. Men det finns väldigt många olika typer av räntebärande papper, så som statsobligationer, statsskuldväxlar, bostadsobligationer, kommunobligationer och så företagsobligationer.
Vad är då en obligation? Att ge ut en obligation är ett sätt för exempelvis en stat eller ett företag att låna pengar på kapitalmarknaden. För att låna upp pengar betalar de ut ränta till de som investerat i obligationen. Enkelt uttryckt gäller att ju högre risk en obligation anses förknippad med, desto högre ränta måste betalas ut.
Begränsad påverkan på korta räntefonder
Räntefonder kan till att börja med delas upp i gruppen korta och långa räntefonder. En kort räntefond har en löptid som är kortare än ett år. Det gör att den så kallade ränterisken är låg. Fonden är alltså inte så känslig för centralbankernas höjningar, eller sänkningar, av räntan. Den här fondtypen är närmast att jämföra med ett sparkonto. Låg risk och låg förväntad avkastning.
Långa räntefonder har en ränterisk
En lång räntefond har en högre ränterisk, och är känslig för marknadsräntornas svängningar och påverkas därmed av centralbankernas ageranden. De placerar i räntepapper med lång löptid, längre än ett år.
Enkelt uttryckt faller långa räntefonder när räntorna stiger. Fonden som investerar i långa obligationer har ju en viss årlig avkastning beroende på kupongränta. Men om räntan stiger så kommer de obligationer som ges ut just nu ge en högre ränta än de som redan finns i fonden. Då sjunker värdet på de obligationer fonden äger. Då faller värdet på fonden.
Så kollar du ränterisken
Du kan se hur hög ränterisk din fond har genom att titta på den så kallade durationen, den genomsnittliga löptiden på innehaven, som anges i år. Är durationen 3 år så sjunker fonden cirka 3 % i värde om räntan går upp 1 procent, enkelt uttryckt. Det här är förklaringen till att långa räntefonder gått bra de senaste åren med sjunkande räntor, eftersom det omvända då gäller.
Men det är inte per automatik så att alla långa räntefonder alltid måste gå väldigt dåligt när räntorna stiger. På kort sikt går de allt annat lika dåligt. Men fortfarande ges ju avkastning i form av kupongräntor i de obligationer fonden äger.
Så påverkas företagsobligationsfonder
Ytterligare en kategori är de fonder som investerar i obligationer utgivna av företag. Här finns både ränterisken, det vill säga risken att räntan stiger och därmed påverkar fondens avkastning negativt, och en kreditrisk.
Ränterisken fungerar på samma sätt som i de ”vanliga” obligationsfonderna, det vill säga att om styrräntan höjs så tappar redan utgivna obligationer i attraktionskraft. Därför innebär en högre styrränta allt annat lika en nedgång även för företagsobligationsfonder.
Men – många företagsobligationsfonder försöker minska denna ränterisk genom att korta ned den genomsnittliga löptiden. Det är inte ovanligt att man använder sig av så kallade FRN:er, Floating Rate Notes, obligationer med rörlig ränta som sätts om var tredje månad.
När Riksbanken fortsätter att höja styrräntan bör det innebära att FRN-obligationernas kuponger stiger lika mycket. Det här ökar, som det heter på finansspråk, ”förräntningen” i fonden. En kort löptid på innehaven gör alltså att fler innehav förfaller i närtid och kan då omsättas till nya, högre nivåer.
Flera faktorer påverkar företagsobligationsfonderna
En företagsobligationsfond investerar ju i enkelt uttryckt i företagslån, och då ligger en av riskerna i att företaget inte ska kunna betala tillbaka sin skuld. Det är en risk som kan komma att uppmärksammas ännu mer nu när vi faktiskt går in i lågkonjunktur i Sverige, i vilken svenska företag kommer att påverkas i olika hög utsträckning. Den svenska fastighetssektorn har redan uppmärksammats som en stor risk på grund av sin höga skuldsättning.
För att ta denna kreditrisk vill investeraren förstås ha mer betalt för att ta. Annars kan man ju lika gärna investera i tryggare obligationer utgivna av stater.
Den högre ränta som investeraren kräver för att ta denna risk kallas kreditpremie. Tillsammans med den riskfria räntan blir detta kreditspreaden, alltså den ränta företaget helt enkelt får betala för att låna pengar.
Hur hög denna ränta blir bestäms av hur stor risken anses vara för att företaget inte kan betala sin skuld. Obligationer utgivna av mer stabila bolag med god betalningsförmåga kallas investment grade, medan obligationer utgivna av bolag med sämre betalningsförmåga kallas high yield. Ibland ser du dessa benämningar i fondnamnet. En företagsobligationsfond kan investera i både investment grades och high yields, eller i någon av obligationstyperna.
Kreditspreaden varierar
Kreditspreaden kan variera, och det påverkar fonden. När kreditspreaden minskar innebär det att investerare får mindre betalt för risken man tar, och då stiger värdet allt annat lika på redan utgivna företagsobligationer.
Men om kreditspreaden ökar innebär det att investerare får mer betalt för nyutgivna obligationer, och då minskar värdet på de redan utgivna obligationerna. Kreditspreaden kan exempelvis öka om riskaptiten på marknaden allmänt avtar, vilket gör att bolag får betala en högre ränta än tidigare för att få låna på kapitalmarknaden.
Glöm inte likviditetsrisken
I företagsobligationsfonder finns också en likviditetsrisk. Den blev synlig i samband med coronakraschen under våren 2020, då flera företagsobligationsfonder tvingades stänga för uttag. Det fanns helt enkelt för få köpare. Den här risken, likviditetsrisken, gick många sparare förbi innan kraschen. Det beror på att den risken då helt enkelt inte speglades i det riskmått som generellt används för fonder, som baseras på volatilitet. Men om en obligation aldrig omsätts, då kan det ju se ut som att den heller inte är volatil. Efter detta tog branschen fram måttet spreadexponering, som visar hur stort värdefallet blir i en fond, mätt i procentenheter av fondens värde, om ränteskillnaden mellan fondens innehav och statsobligationer fördubblas.
Sammanfattningsvis kan sägas att stigande räntor påverkar räntefonder på väldigt olika sätt. De påverkar till och med olika företagsobligationsfonder på olika sätt. En företagsobligationsfond med innehav med korta löptider från företag med god kreditvärdighet påverkas mindre än en företagsobligationsfond med långa löptider. Men här gäller som sagt att ha koll på flera olika typer av risker, som kredit- och likviditetsriskerna.
/Frida
