Pensionsdebatten: Värna kontraktet mellan generationer

Det handlar inte om pensionerna bör höjas eller inte. Det handlar om hur man gör det. Långsiktighet och stabilitet måste gå före kortsiktighet som riskerar att urholka förtroendet för pensionssystemet. Systemet är en överenskommelse mellan generationer, och det bör värnas.

Idag på DN Debatt skriver jag tillsammans med flera andra pensions- och sparekonomer om att kortsiktighet och röstfiske tyvärr riskerar att dels urholka förtroendet för pensionssystemet, men också göra det på bekostnad av kommande generationers pensioner. Det är inte en fråga om pensionerna ska höjas, med hur mycket eller om de ska höjas för alla. Det är inte det debattartikeln handlar om, trots att en del politiker vill få det att verka så. Istället handlar det på vilket sätt man är beredd att höja pensionerna.

Vi fick ett inkomstpensionstillägg i höstas och i en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet utlovas ett så kallat garantitillägg. Pengarna för att finansiera detta tas ur statsbudgeten.

Vi kan börja med att försöka reda ut varför just detta, att reformen finansieras ur statsbudgeten, mött kritik.

Bred överenskommelse

1994 slöts en pensionsöverenskommelse mellan alla riksdagspartier förutom V och SD. Det är en uppgörelse som utmynnar i ett gemensamt arbete mellan de partier som ingår i riksdagens pensionsgrupp. Frågor som rör pensionssystemet diskuteras där, och det är där beslut tas. Det är åtminstone så det har varit. Men genom att finansiera de aktuella reformerna ur statsbudgeten – reformer som bostadstillägg finansieras ju just där – så behöver S och V inte gå via riksdagens pensionsgrupp. Det har retat upp övriga partier, som hävdar att det här visst är en pensionsfråga och således bör beslutas inom pensionsgruppen. Exempelvis hade man kunnat höja garantipensionen för de pensionärer som har det sämst, genom en överenskommelse i pensionsgruppen. En annan sak som retat upp övriga partier är att S-ministern Ardalan Shekarabi själv tillsatt en utredning om höjd pensionsavgift, utan att ha förankrat detta i pensionsgruppen.

Pensioner måste vara förutsägbara och begripliga

Varför måste beslut som rör pensioner förankras brett? För att pensioner behöver vara förutsägbara. De ska inte kunna ändras i grunden vart fjärde år, inför val eller när olika politiska partier känner för det. Människor måste kunna planera sina pensionsbeslut, och då måste förutsättningarna vara givna. Det finns också en poäng med att systemet är rimligt och lätt att begripa, annars är det svårt för människor att veta vad de kan och behöver göra för att få en bra pension. Det är nog många som tycker systemet är lite svårt att överblicka redan idag, men med flera olika tillägg som bygger på andra principer än de grundläggande (livsinkomstprincipen) gör inte saken lättare.

Dessutom behöver pensionerna vara rättvisa så till vida att utbetalningar inte exempelvis ökar av en regering som vill vinna ett val, för att sedan minska för nästa generation. Det är möjligen att hårddra det, men enkelt uttryckt är det anledningen till att det är väldigt bra att det finns en bred överenskommelse.

Grundläggande principer

Vad bygger då denna överenskommelse på?

En grundbult är att pensionerna ska finansieras inom systemet. Så mycket som betalas in till systemet är enkelt uttryckt så mycket som kan betalas ut. För att pengarna inte ska ta slut så finns bromsar som slår till vissa år, just för att säkerställa att pengarna räcker även imorgon. Det handlar som sagt om en överenskommelse mellan generationer. Vi som jobbar idag betalar in de pengar som kommer dagens pensionärer till del. Det gör vi, för vi vet att vi samtidigt tjänar in pensionsrätter som ligger till grund för den pension vi själva kommer få som pensionärer. Det bygger på förtroende och det är därför av största vikt att det förtroendet inte urholkas.

En annan viktig princip är som sagt livsinkomstprincipen, det vill säga att det är inkomsten under livet som ska avgöra pensionsnivån. Med de föreslagna tilläggen minskar det som kallas “respektavståndet”, det vill säga skillnaden i pensionsnivå för de som arbetat ett helt liv och de som inte gjort det. Om man nu, exempelvis som minister, skulle vilja ha ett system som inte bygger på den principen så behöver en så stor ändring föregås av omfattande analys. Och, som sagt, bred förankring.

Värna spelreglerna

Det finns grupper av pensionärer som har det tufft med låga pensioner, och pensionssystemet behöver moderniseras. Men förändringar behöver göras enligt de spelregler som idag finns kring pensionerna, som hittills har garanterat en stabilitet och långsiktighet. Pensionerna är alldeles för viktiga för att bli slagträn i debatter inför val, och för viktiga för att vara beroende av dagsform av politiker och storlek på statsbudget.

Värna kontraktet mellan generationer som pensionsöverenskommelsen vilar på.

Läs gärna hela debattartikeln här.

/Frida