”Amerikanska pensionssystemets utmaningar är också Sveriges”

Liksom de flesta västerländska länder har också USA ett pensionssystem där staten, arbetsgivaren och individen själv delar på ansvaret för den framtida försörjningen. Man brukar säga att systemet består av tre pelare.

Den första pelaren påminner om den allmänna pension som är basen i vårt svenska pensionssystem. Det sätts av pengar i relation till årsinkomsten, upp till ett maxtak. Minimiutkomsten tryggas genom ett skattefinansierat socialbidrag. Den statliga amerikanska pensionen är faktiskt ganska lik vår tidigare ATP, där pensionens storlek grundades på medelinkomsten istället för den livslön som ligger till grund för nuvarande modell. Precis som det svenska ATP-systemet ifrågasätter många om det amerikanska är hållbart över tiden.

För att alls få del av pelare ett behöver du ha arbetat under minst tio år.

Drygt hälften av arbetsgivarna erbjuder tjänstepension

I USA har också arbetsgivaren möjlighet att sätta av pension till sina anställda. Det finns ingen egentlig motsvarighet till kollektivavtal, utan avsättningarna sker uteslutande på frivillig basis. Det vanligaste är att arbetsgivaren matchar det belopp den anställde själv sätter av. Drygt hälften av alla arbetsgivare i USA sätter av någon form av tjänstepension.

Pelare två påminner en hel del om vår svenska tjänstepension och den löneväxlingsmöjlighet som arbetsgivare här kan erbjuda sina anställda.

Frihet när det gäller placeringar och uttag

Som individ har man naturligtvis möjlighet att spara privat och det sker oftast till samma konto som arbetsgivaren sätter av pension. Det är upp till var och en att spara och pengarna är fria för uttag (mot viss avgift om uttaget sker innan pension). Likt i Sverige har egenföretagare och de som saknar pensionsrätt i sin anställning möjlighet att själva betala in till ett privat pensionssparande med viss skattesubvention, så kallad avdragsrätt.

Det amerikanska pensionssystemet har fått utstå en del kritik, främst för att det bygger på en högre grad av frivillighet än vad exempelvis det svenska systemet gör. Färre arbetsgivare ser tjänstepension som en möjlighet och inte bara en kostnad, vilket har resulterat i att bara hälften av amerikanerna får pension från jobbet. ”Gör det själv-systemet” är helt enkelt kraftigt ifrågasatt av kritiker. I synnerhet efter finanskrisen, när mängder av amerikaner tvingades se sina pensioner gå upp i rök.

Fattigpensionärer, allt vanligare där som här

Även i Sverige står vi inför liknande utmaningar. Vårt pensionssystem bygger ju också på en ständigt ökande grad av eget ansvar. Det allmänna systemet betraktas av många som ohållbart och vill man ha det bra som pensionär måste man sätta av pengar själv. Där är de flesta överens.

Det får mig såklart att undra om vi svenskar är bättre på att fatta kloka, rationella ekonomiska beslut eller om vi riskerar att bli stående med skägget i brevlådan som mängder av amerikaner gjort före oss.

Det får mig också att fundera på varför staten så ohämmat försämrar möjligheterna för de som faktiskt tänker framåt och sätter av pengar till sin pension. Avdragsrätten slopas samtidigt som skatten på långsiktigt sparande höjs om och om igen.

Både svenska och amerikanska systemet står inför utmaningar. Där hade jag önskat mig ett samhälle som tog större ansvar för sina medborgares framtid.

/Eva Trouin, Sverigechef på Nordnet

Korta fakta om amerikanska pensionssystemet

• Pensionssystemet består av tre pelare; pension från staten, från arbetsgivaren och från individen själv i form av privat pensionssparande.
• Pensionsåldern är på väg mot 67 år och den allmänna pensionen kan tidigast tas ut från 62 år. Tar man ut pension före 67 får man precis som i Sverige en reducering.
• Det allmänna pensionssystemet ger som mest 40 % av årsinkomsten, för höginkomsttagare betydligt mindre.
• Amerikanska pensionssystemet bygger på en hög grad av frivillighet, när det gäller möjlighet till tjänstepension så väl som avseende placeringar och uttag. För detta har systemet fått mycket kritik.