Jag har tidigare berättat att jag kom in på investeringar av en ganska slumpartad händelse när jag var drygt 26. Det är inte helt igenom sant: i min familj var det några som köpte fonder, mest för att man “borde” och för att bankmannen (eller kvinnan) sagt att det var bra att göra och när jag fyllde 17 valde min farmor att plocka ut pengarna ifrån HSB och köpa Ericsson-aktier för hela summan. Det visade sig vara en om möjligt ännu sämre affär än den skrala räntan HSB avkastat. Men nog om det: hade jag vetat vad ränta-på-ränta betyder redan när jag gick i skolan hade jag förmodligen återinvesterat min skrala utdelning och på så sätt börjat bygga min framtida pengamaskin redan då.
Det är ingenting jag är bitter över idag, tvärtom uppskattar jag inte hunnit fylla 50 eller 60 innan jag började och det ger mig också en stor glädje när jag kan inspirera andra till att göra samma sak, även om andras drömmar sällan ser ut som mina. Det är det som är det bästa med att förränta sina pengar: de är en gro-grund för alltifrån att starta eget till en ny lyxbil, fler resor, möten med andra kulturer eller allmänt större frihet. Motivet bakom kan vara att hjälpa andra, hjälpa sig själv eller kunna syssla med något som förändrar världen till det bättre.
Idag är det fler människor än jag som känner samma kall. Du möter många av dem här på Nordnetbloggen, du möter dem i form av sparekonomer som utbildar och inspirerar, du möter dem till och med på VD-nivå då och då, men något av det viktigaste jobbet tror jag att Ung Privatekonomi står för.
De är en organisation som via gymnasieskolorna verkar för en större medvetenhet för privatekonomi, inte bara på aktiesidan utan även i stort. Till sin hjälp har de “vanliga” (men ändå ovanliga?), ofta unga, personer som föreläser på ett sätt som inspirerar och motiverar snarare än att komma med pekpinnar. Jag tror att det är viktigt att de:
– Är obundna och inte säljer något
– Visar på möjligheter och inte svårigheter
– Arbetar överallt och i alla områden
– Inspirerar familjer underifrån, där deras arbete faktiskt kan ge ringar på vattnet till övriga familjemedlemmar
– Avdramatiserar att ekonomi är tråkigt och/eller svårt
I dagsläget är det skolorna själv som väljer om de vill ha en föreläsning av dem vilket gör att det är stor skillnad mellan olika skolor -privatekonomi är ju än så länge inte en del av ordinarie undervisning. Där kan man som elev, förälder eller syskon ligga på för att göra skillnad.
Jag bör också tillägga att jag inte på något sätt är sponsrad i och med detta inlägg -däremot är det en hjärtefråga för mig.
Har du några erfarenheter från Ung Privatekonomi? Kommentera nedan!
Vill du läsa mer kan du göra det på Ung Privatekonomis hemsida
Ung Privatekonomi gör ett fantastiskt arbete. Nu möter projektet över 20 000 gymnasieelever per år som inspireras till att ha koll på pengarna. Jag minns när vi kring 2004 började föra diskussionerna med Aktiefrämjandet som ledde fram till att de skrotade planerna om att lägga ner verksamheten för att istället gå armkrok med Unga Aktiesparare för att förverkliga detta projekt.
Utvecklingen sedan dess imponerar något oerhört på mig. Alla UP-are ni gör ett fantastiskt arbete.
Sparhälsningar
Günther Mårder
Gillar
Jag jobbar med projektet Ekonomipejl på Nordea. Det innebär att anställda hos oss går ut i skolor och berättar om grunderna i privatekonomi för att försöka väcka en tanke och kanske agera förebilder. Givetvis varumärkesneutralt och kostnadsfritt. Jag tror nämligen att flera aktörer i samhället kan hjälpa till i denna viktiga fråga; skolan, föräldrar, företag, organisationer som Ung Privatekonomi och bloggare som du gör alla en viktig insats. Ekonomisk kunskap är makt och rätt använd kan den flytta berg – det är jag helt övertygad om!