Angelica Alm
Det sägs att man inte kan köpa lycka för pengar. Michael Norton, professor från Harvard med en phd i psykologi, tillika författare av bl.a. “The IKEA Effect: When Labor Leads to Love” och boken “Happy Money: The Science of Smarter Spendin”, hävdar att det visst går att köpa glädje eller till och med lycka för pengar.
Med västvärldens ekonomiska tillgångar jämfört med många andra länder borde vi ju vara otroligt lyckliga, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Att köpa saker ger inte i första hand lycka hävdar Norton (snarare tvärtom), däremot upplevelser och att ge till andra. Förklaringen är ganska enkel: en sak har alltid sitt högsta värde samma dag som du tar hem den från affären. Därefter sjunker värdet i takt med produktens ålder. Upplevelser däremot, oavsett om det är en drömresa till sydamerika eller en båttur i skärgården, försvinner visserligen efter att de förbrukats, men så länge det var en positiv upplevelse så kommer hjärnan med åren att glorifiera minnena. Samma process händer om du hjälper andra att lyckas. Tid är också en sak som ger oss lycka. Att köpa sig tid skapar ett förgängligt mervärde som finns kvar långt efter att vi förbrukat den.
Ge upp det du älskar mest
Norton hävdar vidare att du ska ge upp det du älskar mest i perioder. Precis som ovan sjunker värdet på det du verkligen uppskattar med tiden om du utsätter dig för det frekvent. Som en god kaffe, ett gott vin eller massage. Det blir inte längre speciellt utan en vana som bara lämnar ett tomrum som behöver fyllas. Men om man då har turen att vinna på lotto? Då borde man ju bli lycklig? Iallafall verkar större delen av världen tro just det med tanke på vilka summor som varje år skramlar in i spelbolagens kassor. Jag har skrivit om det förr, men jag gör det igen: Om du fick välja mellan att vinna 22 miljoner på lotto och att hamna i rullstol efter en otäck olycka, vad skulle du välja då? Vad skulle göra dig mest lycklig i framtiden? Sanningen är att båda skulle göra dig precis lika lycklig, iallafall hävdar Dan Gilbert att vi är precis lika lyckliga (eller olyckliga) några år efter som våra otursförföljde granne. Anledningen? Vi anpassar våra förväntningar efter vårt nya tillstånd.
Med andra ord är det själva utvecklingen som ger oss lycka. Det är både bra och dåliga nyheter för dig som investerar för en framtida förmögenhet: bra eftersom du kommer att känna lycka när pengarna ökar i värde (jämfört med det motsatta där konsumentvaror generellt minskar i värde), du kommer att kunna köpa dig mer upplevelser och förhoppningsvis ha mer tid. Du kommer kunna arbeta mer med att skänka pengar eller hjälpa andra människor (oavsett om det är inom din familj eller barnen i Syrien).
Nackdelen? Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, pengarna i sig eller prylarna du kan köpa kommer inte att göra dig lycklig.
Håller du med? När är du som lyckligast?
Som vanligt kan du diskutera direkt med mig på twitter.
Man kan också anpassa förväntningarna genom att tänka negativa tankar så blir det lättare att överträffa de nya låga förväntningarna och bli glad. 🙂 Men det är säkert mkt bättre att satsa på upplevelser då och då. Eller göra som Steve Jobs – oftast leva spartanskt för att inte bli van överflöd. Det sparar dessutom pengar!
Haha, det slår mig att det är ett hiskeligt tråkigt sätt att välja partner: att förvänta sig det sämsta för att bli positivt överraskad. Warren Buffet lär ju också leva rätt spartanskt, han unnar sig en cherry cola ibland.
Otroligt intressant och välskrivet inlägg! 🙂
Jag gillar uttrycket “Ta alltid ut lyckan i förskott, det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan.”
Med tankens kraft kan vi påverka mer än vi tror och de som lär sig det har vunnit otroligt mycket i livet.
Tack Fru Minimalist! Jag håller med dig, jag som älskar att resa får ofta leva resan i tre steg: längtan innan, resan i sig och därefter (förhoppningsvis) fina minnen.