Idag är 90-talisterna hungriga arbetssökande till skillnad från några år sedan när de var omhuldade studenter med aptit på uttryck som “du kan göra vad du vill”. En generalisering förstås, men kanske ligger det en del sanning hos dem som säger att föräldrar födda på 60-talet tog curling utanför isrinken och gav sina barn möjligheterna att göra vad de ville, hur de ville. Oavsett årskull är det idag inte ovanligt att läsa CV’n där personer bytt jobb oftare än vi äter köttfärslimpa och sönddagsstek, till skillnad från generationerna innan som fick guldklockor för lång och trogen tjänst. Idag är det inte bara pengar som avgör vilka arbetsgivare som hör till toppen (eller botten), vilka som får behålla sina anställda utan flera andra faktorer:

– Utvecklingsmöjligheter. Idag finns det interna utbildningsprogram för alla större bolag med självaktning. Det är inte bara kostnadseffektivt att rekrytera inifrån och att det går att dra av kostnaden, det är också ett sätt att skapa motivation och lojalitet. En del företag går så långt att de “binder” sina anställda på flera år mot en kostsam utbildning.

– Kultur. Företagskultur är ett begrepp i sig där Google och möjligtvis IKEA håller i den största fanan. Med en god kultur i grunden kan man få människor att göra saker som skulle göra att fackföreningarna satte julskinkan i vrångstrupen och dessutom skaffa människor som pratar positivt om det i den bästa reklamkampanjen av dem alla: sociala medier.

– Arbetstider. Tid är mer värt än guld i vårt stressade samhälle. Att kunna erbjuda längre semester, eller ett arbete du kan sköta hemifrån är värdefullt för de flesta som balanserar privatliv och karriär. Allt fler företag har också upptäckt att om du låter medarbetaren sköta jobbet hemifrån till viss del så är privatliv plötsligt en gråzon med medarbetare som ständigt är tillgängliga.

– Tjänster. Om tid inte kan köpas för pengar så kan fritid göra det. Med matsal på jobbet blir luncherna kortare, med skjortstrykning och tvättservice garanterar man att de anställda faktiskt vilar när de är lediga.

– Status. Att ha jobbat för de bästa och mest framgångsrika företagen är ett stort plus för den karriärsugne, även utanför advokatfirmornas makt och prestigefyllda sfär. Det här är oftast något av en cirkel: de bästa företagen fångar de bästa medarbetarna och presterar därefter.

– Pengar. Det är klart att pengar är ett dragplåster för att attrahera de bästa medarbetarna. Dock är pengar en motivationsfaktor som tenderar att minska i värde ju större summan blir och ju oftare man får dem (bonusar är ett sådant exempel). Ett alternativ för att öka värdet på pengar är att maskera dem i fysiska produkter som även skapar gratis reklam för framtiden, problematiken är dock att göra det attraktivt för alla människor. Här kommer även uppskjuten belöning in, som fallskärmar och försäkringar.

Vart arbetar du och hur kommer det sig att du har valt den arbetsplatsen? Vad skulle kunna få dig att sluta?