Frida Bratt
Det är inte skrivet i sten, men som bolånetagare bör man vara beredd på ytterligare en höjning från Riksbanken, och att de rörliga bolåneräntorna stiger lite till. Men funderar man på att binda kan det vara läge att ha lite is i magen.
Det är inte säkert att det blir en räntehöjning från Riksbanken i juni. Inflationen är på väg nedåt, och särskilt viktigt är att den så kallade kärninflationen också vänt ned, vilket föregående veckas inflationssiffra visade.
Som bolånetagare gör man nog ändå klokt i att förbereda sig på att Erik Thedéen ändå slår till med en höjning med 25 punkter. Detta mot bakgrund av den tidigare hökaktiga retoriken, där man ansett att inflationen är alldeles för hög och måste ned till varje pris. Man har snarare agerat på inflationen här och nu än prognoser om fallande inflation framöver. Å andra sidan var direktionen inte helt enig vid förra räntehöjningen, och inkommande data (som man sagt avgör varje enskilt räntebeslut) visar som sagt på en trend i rätt riktning.
Kraftiga höjningar
Oavsett stiger just nu de rörliga bolåneräntorna, och har som bekant redan gjort det på bred front. För ett år sedan låg snitträntorna runt 1,5 procent – idag är det mellan 3,5-4 procent. Det är en stor kostnadsökning för den med ett stort bolån.
Flera banker har nu agerat sedan Riksbankens senaste räntehöjning och höjt sina rörliga bolåneräntor. Men en titt på aktuella snitträntor från samtliga banker och bolåneinstitut visar faktiskt ett skifte. Storbankerna ligger inte längre högre än de nya bolåneutmanarna, som var fallet i lågränteläget. Faktiskt har samtliga storbanker vid en jämförelse konkurrenskraftiga räntor.
Högre ränteläge ger lägre volymer
Det är bland annat en effekt av den minskade utlåningen. Statistik från SCB visade att utlåningen till svenska hushåll minskade med 60 miljarder kronor i föregående kvartal. När räntorna blir högre blir vi mindre villiga att låna pengar (vilket gör att bostadspriserna faller). Då kan inte bankerna göra som de gjort under lågränteläget – luta sig tillbaka och håva in höga marginaler. Istället behöver de visa sig förhandlingsvilliga för att stå sig i konkurrensen. Och det är precis det vi ser. Bankernas bolånemarginaler faller tillbaka (räntenettona går urstarkt istället tack vare inlåningen).
För bankerna är givetvis fria att sätta vilken ränta de vill, det finns knappast någon skyldighet att följa styrräntan. Det ser vi på att bankerna faktiskt inte har höjt räntorna i riktigt samma utsträckning som Riksbanken har höjt styrräntan, och att intervallet mellan olika aktörer ökat. Man sneglar på varandra.
Så sätts räntan på rörligt lån
Hur går det då till när räntan sätts på ditt bolån? Konkurrenssituationen avgör som synes väldigt mycket. Men givetvis har Riksbankens reporänta stor betydelse, och den sätts utifrån läget i svensk ekonomi. Men Riksbankens in- och utlåningsräntor sätts kring styrräntan, vilket i sin tur påverkar internbankräntan, även kallad STIBOR. STIBOR är ett genomsnitt av bankers utlåningsräntor till andra banker, och ligger under Riksbankens utlåningsränta för korta löptider. Bankerna får alltså en lägre räntekostnad om de lånar av varandra än om de lånar direkt av Riksbanken.
På bankens finansieringskostnad för bolånet tillkommer också sådant som administration, personalkostnader och så den vinst banken vill kunna göra på lånet. Och det är viljan att behålla goda marginaler – alternativt behålla eller locka kunder – som avgör de sista punkterna.
Bundna lån styrs av internationellt ränteläge
Givetvis är konkurrensparametern densamma när det gäller bundna bolåneräntor – men här spelar det internationella ränteläget större roll. Den långa räntan sätts på marknaden för obligationer, som exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag eller andra finansiella aktörer kan investera i. En obligation är ju som bekant en skuldsedel, där investeraren får en ränta som tack. Den så kallade marknadsräntan bestäms alltså av hur många som är villiga att investera i en viss typ av lån och vad investeraren kräver för ränta av obligationsutgivaren för att göra det. Och här påverkar också det allmänna ränteläget och förväntningar om räntor kommande år; vad kan investeraren få för ränta på annat håll och till vilken risk?
I teorin ska också den längre marknadsräntan vara högre än den kortare, eftersom det anses vara en större risk att låsa in sina pengar under en längre tid – och det bör man vilja få betalt för. Detta gäller dock inte alltid. Finns förväntningar om lägre räntor längre fram, exempelvis som en följd av ett försämrat konjunkturläge, kan den längre räntan falla under den kortare. Allmänt anses detta vara ett tecken på en förestående recession. För din bolåneränta kan det betyda att det blir billigare att binda lånet på kortare tid än på längre, vilket alltså inte är normalfallet. Innan Riksbanken började sin serie av räntehöjningar var det under en period billigare att binda räntan än att ha den rörlig.
Förväntningar på räntesänkningar
Nu finns stora förväntningar på marknaden om att den amerikanska centralbanken ska agera med räntesänkningar innan året är slut. Anledningen är att inflationen har kommit ned samtidigt som det nu finns en regelrätt oro för recession. Eftersom marknaden förväntar sig lägre ränta framöver reflekteras det redan i räntesättningen. De långa marknadsräntorna har kommit ned kraftigt jämfört med tidigare i vår.
Det kan få effekt på bankernas utlåningsräntor på bolån med längre bindningstider. Faktum är att ett antal aktörer redan sänkt räntor på bolån med både två och tre års bindningstid. Både listräntor och snitträntor, som ju är den ränta du ska hålla koll på, har kommit ned.
Så funderar du på att binda nu kan det vara läge att ha lite is i magen – de bundna bolåneräntorna kan komma ned ännu mer.
/Frida
