Veckans topp 5: dags att se dig om i börsvärlden

Se dig om! Det var ett tag sedan men nu är tillväxtmarknader tillbaka på modet och kanske kan även mer exotiska alternativ börja locka.  Det och andra sätt att hitta investeringar på en mättad börs kollar krönikan på denna vecka.

1 Se dig om i världen

Källa: Financial Times

Tänk om det gick att hitta en plats där aktier inte alls rusat efter finanskrisen. Gärna en med god tillväxt och en ung befolkning. Varför inte en där investerare från förr återvänt från lyckade upptäcktsresor med portföljerna fyllda med guld och halvdana förkortningar – som BRIC.

Veckans krönika börjar i god Indiana Jones-stil med en jakt på börserna som marknaden glömde. För det fanns en tid före finanskrisen, då ingen sparare med självaktning avstod från att ha tillväxtländer i portföljen och de hetaste förvaltarna var norrmän som för att ingjuta förtroende döpte sin fond efter en segelflotte i balsaträ.

Källor: Star Capital & IMF

Efter en bedrövlig resa efter Kinakrisen 2015, som i mångt och mycket var en kris för de skuldtyngda, dollarstyrda och råvaruberoende tillväxtländerna, så ser de nu bättre ut. Rätt ordentligt faktiskt. Senaste året är tillväxtländernas index (MSCI Emerging Markets) upp 27 procent. Trots det har indexet inte riktigt tagit sig tillbaka över nollstrecket sedan finanskrisen ännu.

Ni vet hur det är. När något faller ska man akta sig för fallande knivar och när det stiger så har man missat tåget. Ja, det är gott om mixade metaforer i finansvärlden. Nu vet alla som sett en tidtabell att det går fler tåg, så det behöver förstås inte vara försent bara för att kurserna kommit igång.

Ta en titt på tabellerna ovan. Vad ser mest prisvärt ut? Utvecklade börser har högre pris mätt med alla mått. Samtidigt har de lägre direktavkastning och förväntad tillväxt. Hm…. är det här en kuggfråga? Faktiskt, får jag erkänna att visst är det delvis det. För jag har plockat bort en väsentlig faktor.

Vad är ett rimligt avkastningskrav? Hur mycket vill du ha betalt. Kräver du samma pröjs för att placera stålarna i Karachi som i Köpenhamn, så har du en annan syn på risk än majoriteten på marknaden.

I den här tabellen är förväntad avkastning uträknad genom att lägga ihop direktavkastning och ländernas nominella BNP. Det lilla ordet nominell får man inte missa, för jag är inte övertygad om att Egypten skulle rankas som ett hett tillväxtcase när inflationen räknats av.

Kolla istället på ett land som Indien, vars premiärminister Narendra Modi i veckan pratar handel med Angela Merkel. Säkert en skön avkoppling för den senare som beklagade sig efter mötet med Donald Trump i veckan. Önskan att öka handeln är mer ömsesidig med indierna. Även om Modi faktiskt gjort sig ovän med Europa just för att han sagt upp avtal för att försöka förhandla fram en bättre deal.

Hur som helst – med tillväxt ligger den förväntade avkastningen på runt 14 procent medan inflationen i Indien ligger på runt fem procent. Jämför det med Sverige, där den förväntade avkastningen på sju procent ligger en bra bit under den vi sett på börsen efter finanskrisen. Vad har vi för inflation? Knappt två procent.

I reala termer ser det alltså ut som du får nio procents förväntad avkastning i Indien mot dryga fem procent här hemma. Mycket siffror det där men poängen är att det saknas inte platser på klotet där du kan få bättre betalt för att ta mer risk än här hemma och det alldeles utan att det är galnare än den var för 10-15 år sedan.

Källa: IMF

Var det galet på den tiden då? Det gick ju åt pipan. Fast ändå inte. För hade du flutit med strömmen in i början av millenniet och köpt på dig ordentligt med tillväxtländer i portföljen, så hade du som framgår av den första bilden ovan fortfarande gjort en alldeles utmärkt affär.

Helt rätt – för det är ju så det ska vara. Långsiktiga sparare ska ha förutsättningar att satsa på hög avkastning och därför ta hög risk. Det är ju roligt när tillvaron är sådär upplagt pedagogisk.

Den som med hjälp av IMF blickar framåt ser att det ser bra men rätt olika ut för olika grupper av tillväxtländer. Konstigt vore det väl annars. Latinamerika har inte riktigt fått till det och nu strulade ju Brasilien med mutor en gång till Börsen föll som en sten eller förlåt kniv. Så den räknar vi bort ett tag. Afrika kanske är igenom sina värsta problem men som vanligt beror en hel del på råvarupriser och dollarn och räntorna. I många länder har bolagen lånat friskt i utländsk valuta.

Vi fortsätter resan. I Asien ser det allmänt sett bättre ut. Mycket beror på om Kina kan undvika en hård inbromsning. Landet ser onekligen mycket ut som Japan gjorde för 30 år sedan och olönsamma statliga bolag som lånat av politiskt styrda statliga banker närmast ropar ut i högtalarna att tåget för att reda ut den situationen har stora förseningar.

Samtidigt finns det stor möjlighet att suga upp rätt mycket av problemen inom ekonomin och i landet. Inte minst genom att det faktiskt i stor utsträckning är staten som lånat av staten och att resten kommer från inlåning från medborgarna, som ju är staten de med.

Det är förstås var och ens gissning. Jag tillhör dem som tror att klockan lär klämta för kinesernas ekonomiska modell i en inte alltför avlägsen framtid som det brukar stå i scifi-filmer. Fast tillsvidare går vi väl på IMF:s prognoser. Då bromsar det in men landar på en stabil nivå. Det gör det även för gruppen av tillväxtländer som inte exporterar råvaror i någon större utsträckning.

Sämre ser det fortsatt ut för alla de länder som i grunden skulle behöva högra priser på olja, metaller med mera. Så vad blir kvar? En populär gissning är Kinas och kanske snart Indiens verkstad. Asiatiska länder i närheten av de lokala växande jättarna. Det känns för min del nästan lika lockande som att titta på stabila underleverantörer i Småland. Ska det stora landet eller bolaget producera, så ska det. Då lär det gå bra även för den som säljer delarna.

Den uppenbara risken är förstås om Kina blir mer av en konsumtionsekonomi men åtminstone på sikt behöver det ju i så fall ändå producera allt de vill konsumera någonstans.

 

2 Åk ännu längre

Källa: Financial Times

Det här för oss till nästa vinkling. Varför stanna vid tillväxtländerna. Är det i så fall inte lika bra och ta steget fullt ut? Högre risk ger högre avkastning, så bring it on – kanske man kan tänka. Gör du det finns det faktiskt en klassiker i investerartrådar att dra i.

Kusinen från landet, de nya marknaderna (frontier markets), har verkligen haft en bedrövlig resa de med de senaste åren. Inget konstigt i det. Allt som gäller för tillväxtländerna gäller här i kubik. Dessutom är likviditeten lägre och volatiliteten högre. Till att råga på allt är de här börserna än mer beroende av att det finns utländska, intresserade, köpare. Det har det inte gjort på ett tag och kapital har flutit åt fel håll.

Fortsätter riskviljan att ta sig och världsekonomin gnetar på uppåt, så skulle det i de här länderna kunna finnas den där uppsidan vi investerare alltid letar efter. Så vem vet ett land som Pakistan, som i och för sig tar steget in bland de finare tillväxtländerna nu, kanske ligger bra till framöver.

 

3 Om inte Ikaros bränner sig

En sak blev väldigt tydlig häromveckan när börsen fick årets enda lilla ögonblick av oro. Det är att fortfarande är det stimulanser och låga räntor som är den här börsuppgångens bränsle. För i samma ögonblick som räntorna vände nedåt, så lugnade sig börsen. Riktigt uppskattat var att sannolikheten för att FED höjer minskade något.

Det är lätt att glömma att det inte bara är svenska hushålls skulder som ökat ett bra tag. Det har även amerikanska och kinesiska bolags. Så förutom att ha eldat på börsen och bostadspriserna, så har de låga räntorna drivit upp belåningen i ekonomin. Inget nytt under solen förvisso.

Nu diskuteras dock världen över hur centralbankerna ska göra med alla lättnader de bidragit med till ekonomin under de gånga åren. Skulle de börja strama åt kan räntorna sticka upp och då ser inte lånen lika lätta ut att hantera längre. Därför tar centralbankerna det mycket lugnt. Det här vet den alltid listiga marknaden. Övertygelsen är att redan vid antydan till börsoro så fall kommer det mer stimulanser eller åtminstone dras de inte ned i någon större omfattning.

Det här är en starkt bidragande orsak till det lugn vi haft ett tag på börsen. Vad skulle kunna bryta upp det låsta läget. Svaret är nog inflationen och räntan. En enkel gissning är att om priset på pengar ökar, så blir det en press på hela det här systemet och om det minskar blir det en lättnad. Mycket kokar ned till den förväntade realräntan på sikt – alltså vad vi tror att räntor och inflation blir. Den har i USA kommit upp lite. Nu har oljepriserna rört sig en aning. Kanske reagerar räntan på det. Kanske blir det FED:s räntebeslut i mitten av juni som sätter igång börsen igen.

Den vanligaste gissningen är ändå att det händer inte så mycket. En bedömning som är lätt att märka av, eftersom den återspeglat sig i en börs där det inte hänt så mycket. Förhoppningen är sedan att räntebeskedet från FED blir tillräckligt försiktigt formulerat. Då hoppas marknaden att räntorna håller sig nere medan inflationen kanske tar fart igen. Med den kombon stiger värderingen på börsen vidare.

Det kanske inte är men det blir till slut en överhettning. Börsen flyger allt högre och till slut bränner den sig, likt Ikaros, och det ordentligt. Det finns två stora problem med den här spridda teorin. Den ena är att alla känner till den. Det andra är att trots att vi verkar tro på den, så är det ingen som bryr sig. Kanske för att vi ändå inte riktigt tror att centralbankerna någonsin släpper taget.

Det är ett farligt antagande om inflationen ändå på riktigt skulle visa sig vara på gång igen. Det är därför data som veckans amerikanska jobbsiffror är så viktiga. Kommer det siffror om lönetillväxt eller antal nya jobb som inte alls ser ut som marknaden väntar sig. Då kan börsen vakna till igen. Åt vilket håll beror på om inflation eller tillväxt lyser starkast.

 

4 Relativt spännande

Källa: Nasdaq
 Vad ska den titta på som tycker att aktier börjar bli dyra, ändå tror att börsen har mer att ge men samtidigt vill investera sunt? Jag tittar på tre möjliga alternativ i veckans fördjupning.

Jag skriver förutom denna krönika även en till tidskriften Värdepappret, som ju också har en artikel varje vecka i det här nyhetsbrevet. Denna gång “Om förvärvsmultiplar som värderingsmetod”.

Värdepappret är, som namnet antyder specialister på värdeinvestering. Portföljen, som har gått utmärkt, återfinns på Shareville. Nu har börsen rusat i snart nio år. Det gör det förstås allt svårare att hitta bolag vars långsiktiga värde med marginal och otvetydigt ligger under det nuvarande priset. Det blir lättare att leta men möjligen aningen fusk om man lättar lite på värdeinvesterarens krav.

Kanske går det fortfarande att hitta aktier som är relativt billiga? I slutet av en lång börscykel brukar det vara melodin. Problemet med det som ser relativt bra ut är att en dag kan allt framstå som alldeles galet. Det går så länge det går helt enkelt. En lättsam inställning till tillvaron som inte passar alla långsiktiga och seriösa värdeinvesterare.

Frågan jag ställer mig i senaste numret är därför “Relativ värdeinvestering – finns det?”. Du hittar även en filmad kortversion av det inlägget i veckans 3 snabba, som ligger längst ned i krönikan.

Källa: Börsdata

Om du lockas av tanken att hitta börsens eftersläntrare – vad ska du då leta i? En möjlighet är att titta på branscherna som inte hängt med och i dem hitta bolagen som fallit investerarna ur smaken. Något åt det hållet måste Christer Gardells Cevian ha tänkt som, enligt Dagens Industri, tittar på Ericsson. Även miljardären S-O Johansson verkar vara inne i de banorna med sina köp i HM.

I båda fallen är det herrar som normalt gärna i rollen som ägare ändrar riktningen på bolagen de köper. Den här gången har de dock intresserat sig för bolag de inte realistiskt kan kontrollera, eftersom det finns andra storägare med full kontroll i bakgrunden. De har alltså köpt in sig i tanken att bolagen med sin nuvarande strategi och inriktning är värda mer än den aktuella aktiekursen. Tvättäkta värdeinvesteringar således. Christer Gardell har för övrigt tidigare sagt att det enda fel han ser med Ericsson är priset. Det är ju lägre nu, så varför inte?

Källa: Börsdata

En annan vinkel är att titta på bolagen som går bra men inte hängt med index. I tabellen ovan har jag med hjälp av Börsdata listat några kandidater. De har växande försäljning och vinst, har varit stabila länge och har jämfört med mycket annat på börsen, just det, relativt låga värderingar. Kanske finns det något i den listan som är spännande att analysera vidare?

Är du, som jag, aningen cyniskt lagd, så kanske det lockar att leta i klungan. För rent krasst sett brukar sena faser i börscykel påminna en aning om ett cykellopp. Det kommer utbrytningar och så faller aktien tillbaka och vilar innan den eventuellt sticker iväg igen. Mycket har att göra med vilka nyheter och triggers som sätter fart på börsraketerna.

Med den logiken kanske någon ur gruppen som gått som index lockar? I tabellen ovan har jag valt ut några sådana bolag. Som ni ser har jag även plockat bort begränsningen för vad det får kosta. Är det börsfest, så är det.

5 Så bra att det nästan är sant

Lockelsen med den schackspelande turken från 1700-talet var som med andra automater från den tiden att den till synes var en maskin som interagerade med oss människor. Gömd under bordet satt en person och flyttade pjäserna med hjälp av en mekanik som fick det hela att se automatiskt ut. Numera kan faktiskt datorer spela schack men fantasin föregick verkligheten med några hundra år.

Om det tar så lång tid för robotrådgivare och kvantfonder att på riktigt vara automatiska låter jag vara osagt. Däremot sköts de än så länge på ett sätt som är påfallande likt den schackspelande turken. Under till synes mekaniska upplägg göms en förvaltare som rattar investeringarna på ett påfallande mänskligt sätt. Inklusive att resultatet efter avgifter sällan slår index.

Precis som 1700-talets automater är vår tids robotar en stor succé. Strategier baserade på matematiska beslutsregler, kvantfonder, tar en allt större del av aktiehandeln. Det kan vara avancerade algoritmer som jämför bolag och aktier utifrån en hel uppsättning egenskaper. Det kan också vara när du eller jag lägger in färdiga strategier i verktyg som i den här krönikan ofta använda Börsdata eller själva söker ut bolagen med bäst direktavkastning.

Avkastningsmässigt spelar det ingen större roll. Det går som det brukar – det finns inga enstaka vinnarformler på börsen. Åtminstone inte särskilt länge. För det dyker hela tiden upp nya handlare som vill vara med och dela på kakan. Faktum är att olika typer av automatiserade fonder presterat helt i linje med förvaltare som väljer aktierna själva. Resultaten är förstås spridda inom båda grupperna, så den som tror sig kunna hitta vinnare kan leta i båda genrerna.

Alternativt göra som en krönikör på Wall Street Journal föreslår och starta sin egen kvantportfölj. Ställ in de egenskaper du själv tror på i lämpligt sökverktyg och så har du det som bas när du investerar. Hur det går? Det beror på om dina urvalskriterier är vettiga och så behöver du antagligen lägga en mänsklig hand på valet till sist och trots allt. Vill du se några av mina och läsa en intervju med grundaren av Börsdata så hittar du det här.

Slutligen. En annan fantasi vi européer med omsorg vårdar är den om den burduse, dåligt påläste och allmänt korkade amerikanen. Ni vet den där som visserligen tar sig fram överallt och lyckas med det mesta men som i grunden inte är lika fin som oss.

Vänsterliberala tidskriften Slate tillhör inte Donald Trumps beundrare men i veckan hade de en rolig iakttagelse om oss på andra sidan Atlanten. Nu fick vi väl ändå den president vi längtat efter? För går det ens att hitta på en bättre amerikansk karikatyr av allt som får oss européer att känna oss lite förmer?

Det där är lite farligt för oss som investerare. För den som läser amerikanska medier ser att det för det mesta och oavsett hemvist på den politiska skalan numera några månader efter valet handlar om sakfrågorna. Blir de en skattereform? Vad händer med frihandelsavtalen? Med mera och så vidare. Förstås debatteras politiska övertramp flitigt men det är som Economist skriver i senaste numret en farlig och högst odemokratisk fantasi att hoppas på att en nyvald amerikansk president sparkas. Det är dessutom helt orealistiskt men förekommer ändå flitigt i våra diskussioner.

Fast det är som med trisslotter, investerarrobotar och vinnarstrategier på börsen skönt att få drömma sig iväg en stund. Så veckans krönika avslutas med när drummeln i Vita Huset flyttar på Montenegros premiärminister. Titta, chockeras och njut av att de där amerikanerna, de är då ovanligt dåligt uppfostrade!

/Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller om du vill komma igång med Shareville via den här länken. Här är några andra ställen där du kan följa mina inlägg:

Om du gillar mitt bloggande och vloggande  finns det ett toppen sätt att visa det – via min insamling till SOS Barnbyar. Stöd den!

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.

Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar.

Är du inte Nordnetkund? Kom igång med ditt sparande här!

I kommentarsfältet nedan kan du som läsare kommentera innehållet i detta blogginlägg och ta del av andra läsares kommentarer. Kommentarsinnehåll representerar således inte Nordnets åsikt. Nordnet granskar inte kommentarer innan de publiceras, men vi kommer att ta bort olämpliga kommentarer för det fall sådana förekommer.
Vill du veta mer om hur Nordnet behandlar dina personuppgifter, klicka här.

guest
0 Kommentarer
"Inline" feedbacks
Se alla kommentarer