Fastighetskris, deflation och investeringsförbud – vad händer i Kina?

För tvår år sedan gav den kinesiske fastighetsjätten Evergrandes kollaps svallvågor över världens börser. Nu har Kinas fastighetskris blossat upp igen. Men det är inte bara fastighetsmarknaden som oroar i det som under så lång tid varit världens tillväxtmotor.

Att Kina har problem på fastighetsmarknaden är visserligen inget nytt, men ett nytt epicentrum för krisen tycks ha blossat upp. Den här gången är det fastighetsutvecklaren Country Garden, tidigare Kinas allra största fastighetsutvecklare, som står i fokus med en ny likviditetskris.

Större än Evergrande

Bolaget vinstvarnade förra veckan och meddelade då att förlusten i första kvartalet väntas uppgå till motsvarande 7,6 miljarder dollar, och enligt kinesiska medier förbereds en rekonstruktion. Bolaget har enligt Bloomberg större belopp i utestående obligationer än något annat fastighetsbolag i Kina, och har enligt bedömare fyra gånger så många projekt som Evergrande. Det har väckt frågor om inte den kinesiska regeringen kommer och bör agera för att rädda fastighetsjätten och därmed lugna stämningen på den kinesiska marknaden.

Country Gardens och Evergrandes kris är endast symptom på en sjukdom som länge härjat i kinesisk fastighetssektor. Evergrandes kris briserade för nästan exakt två år sedan, och innan dess hade kreditexpansionen i Kina varit massiv. Fastighetssektorn var länge en tillväxtmotor – det byggdes hela städer med hus där ingen flyttade in, på ställen där ingen ville bo. Men det roliga tog slut, de finansiella riskerna blottlades och resultatet är en mycket skuldtyngd sektor i en av de viktigaste tillväxtmotorerna i världsekonomin. Det här hade Kinaexperter pekat ut som en röd flagg långt innan Evergrande kollapsade. Och nu är oron återigen i internationella investerares blickfång. Som investerare kan det nog vara klokt att lägga namnet Country Garden på minnet.

Amerikanska investeringsbegränsningar

Men det är inte bara oron för fastighetsmarknaden som får farhågor kring kinesisk ekonomi att brisera. USA:s president Joe Bidens order att begränsa amerikanska investeringar inom den kinesiska techsektorn, bland annat inom AI, är ett hårt slag och visar att relationerna mellan USA och Kina knappast är på väg att tina. Även Storbritannien utreder nu möjligheten att införa liknande begränsningar mot Kina. Begränsningarna är ett resultat av en oro att investeringar som görs skulle kunna stärka Kina landets teknikutveckling, något som man från exempelvis alltså amerikanskt håll befarar kan vändas mot USA i ett militärt hot. Givetvis ett hårt slag mot kinesisk tech, men kanske den naturliga fortsättning på den linje USA slagit in på sedan Trump och som nu fortsätter med Biden.

Avmattning och deflation

Men inte minst har Kinas återöppnande efter nedstängningarna under pandemin blivit en besvikelse i termer av tillväxt. Vad som skulle bli en tillväxtmotor för den globala ekonomin blev i stället ekonomisk avmattning och deflation. Det är förstås dåligt för Kina och för kinesisk ekonomi. För omvärlden måste det dock inte vara negativt. För det fanns en viss oro i samband med Kinas återöppnande att inflationen, den som centralbanker i Europa och USA försöker bekämpa, skulle kunna späs på. Vilket den, i nuläget, alltså inte gör.

I bakgrunden lurar också farhågan om en kinesisk invasion av Taiwan. Hur skulle världen ställa sig till det? Bojkott av samma slag som den mot Ryssland? Eller är Kina en för viktig marknad för att bojkotta? Sannolikt. De ekonomiska konsekvenserna av en sådan bojkott är oöverblickbara.

Kom dock som alltid ihåg att som investerare försöka hålla huvudet kallt. Det är lätt att agera i affekt, särskilt som börsen ju har levererat bra i närtid. Följ gärna flödet och läs på, men försök att lägga känslor åt sidan. I närtid på den svenska börsen, liksom på den amerikanska, är det fortfarande inflationen och ränteläget som står i centrum. Med det sagt är det nog ingen dum idé att hålla ett öga på Kina och landets roll i världsekonomin framöver.

/Frida