Frida Bratt
På fredagen överlämnade Finansinspektionen sin rapport om legala och praktiska hinder vid flytt av pensionen. Tyvärr är den en besvikelse.
Kravet på före detta arbetsgivares underskrift har utgjort ett stort hinder för pensionsflyttar. Kanske känner man själv att man har en dålig relation med sin före detta arbetsgivare, vilket kan göra att kravet på dennes underskrift nästan känns övermäktigt. Det kan också vara svårt att få tag på personer som kan signera om den före detta arbetsgivaren gått i konkurs.
Men framför allt utnyttjas kravet av pensionsbolag som vill förhindra sparare att flytta sin pension. Det kan handla om att man inte godkänner att tidigare vd undertecknar, utan att även styrelse måste göra det, att man begär in samma blanketter flera gånger, att man uppger att uppgifter saknas trots att de inte saknas eller att man helt duckar den digitala utvecklingen och kräver att allt ska gå via ”snigelpost”.
Därför var det glädjande när det i slutet av förra året stod klart att Finansdepartementet har gett Finansinspektionen i uppdrag att kartlägga legala och praktiska flytthinder och föreslå åtgärder för att få bukt med dem.
Uppdraget redovisades idag den 15 september. Centralt var kravet på före detta arbetsgivares underskrift. Äntligen kanske politiker och myndigheter skulle ta chansen att skapa ordning och reda i flyttkrånglet.
Den chansen tog inte Finansinspektionen, åtminstone inte i den rapport som publicerades idag. FI har en historia av att anta ett starkt konsumentperspektiv i sin verksamhet. Men i just den här rapporten antas snarare branschens perspektiv, där en del av argumenten för att inte ta bort kravet på före detta arbetsgivares underskrift känns igen från de pensionsdrakar som absolut inte vill att pensionsflyttar ska bli lättare.
Det är en besvikelse. Jag och många med mig hade väntat oss mer.
I sin rapport konstaterar FI att de praktiska hindren finns när det gäller att jaga rätt på exempelvis före detta arbetsgivares underskrift om företaget i fråga gått i konkurs, men man lämnar över till branschen själv att komma överens om hur man ska förenkla detta. Visserligen anser man att regeringen ska ”undersöka förutsättningarna” för företagen att träffa en branschöverenskommelse, men det kräver alltså fortfarande att det är branschen själv som agerar.
I rapporten konstaterar Finansinspektionen också att flera företag uppger att de hanterar ovanstående på ett ”flexibelt sätt till gagn för den försäkrade”. Det är lätt att uppge en sådan sak skriftligen i en enkät till Finansinspektionen. Hur det sedan ser ut i praktiken är en annan fråga, som många som försöker flytta sin pension blir varse.
Vi vet också som sagt att stora delar av branschen helt duckar den digitala utvecklingen. Men inte heller här anser myndigheten att det finns något ytterligare som politiker eller man själv kan göra för att få pensionsjättarna att gå framåt. Istället menar man igen att branschen själv ska ”se över” om det ”går att hitta lösningar” där företagen gemensamt kommer överens om att exempelvis tillåta digitala signaturer och luckra upp andra formaliakrav.
Men incitamenten och viljan hos branschen saknas, vilket vi sett gång på gång. Det här är en bakåtsträvande bransch, som knappast har konsumentvänlighet och kundnytta som främsta ledord.
Jag gissar att de stora pensionsjättarna är nöjda med FI:s slutsatser.
Du hittar Finansinspektionens rapport här.
Läs gärna mina uttalanden om rapporten i Realtid.
/Frida
