Frida Bratt
Banksektorn och pensionsbranschen är delvis sammanlänkade, men är två parallella världar ur ett konsumentperspektiv. Politikers intresse för konsumentnytta tycks av någon outgrundlig anledning inte gälla pensionsbranschen. Varför, undrar Nordnets sparekonom Frida Bratt.
Storbankernas ageranden går från tid till annan att kritisera. Magra inlåningsräntor på hushållens sparkonton är ett sådant, och här hårdbevakas storbankernas ageranden av exempelvis finansminister Elisabeth Svantesson och finansmarknadsminister Niklas Wykman. Svenska politiker har ett ambitiöst förhållningssätt till behovet av ökad konkurrens, konsumentnytta och digitalisering, vilket i sig är positivt.
Som exempel har vi de senaste veckorna fått förslag på att det amorteringsunderlag som krävs för att flytta bolån mellan banker ska gå att få digitalt, och att beräkningen av ränteskillnadsersättningen ska förändras till förmån för bolånetagaren.
Banksektorn har ögonen på sig
Här har Finansinspektionen en viktig roll. Myndigheten har ett övergripande uppdrag från regeringen att ge förslag på hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan bli starkare. Det är mycket bra.
Bankbranschen har faktiskt själv också tagit initiativ till samarbeten för ökad användarvänlighet för konsumenterna, som bank-ID och Swish. Det finns också gemensamma rutiner kring e-fakturor och för bankbyten. Bankerna har också ett pågående gemensamt projekt, FFI – vilket står för Flödet för finansiell information – som syftar till att förenkla det digitala informationsutbytet mellan banker. Med en gemensam digital infrastruktur kan exempelvis flytt av sparande på ISK mellan banker underlättas.
Digitala utvecklingen bromsas i pensionsbranschen
Allt detta kan sammantaget sättas i kontrast till pensionsbranschen, som präglas av en helt annan verklighet. Och en helt annan inställning till konsumentnytta.
I pensionsbranschen är fortfarande pappersblanketter, svårförståeliga villkor och utdragna handläggningstider vardag för konsumenterna. De stora pensionsbolagen gör allt de kan för att bromsa både den digitala utvecklingen och regler som skulle leda till ökad kundnytta, och har gått samman i branschorganisationen Svensk Försäkring, vilken av vissa branschkunniga beskrivs som ”en intresseförening för oligopolets bevarande”.
Politiker och myndigheter gör tyvärr inte mycket för att förändra pensionsbolagens trögrörlighet – att slå på banker är riskfritt och leder till gillande från allmänheten, medan kritik mot pensionsbolagen inte inhöstar samma popularitetspoäng.
Noll incitament hos pensionsbolagen
I kontrast till bankernas just nämnda projekt FFI kan pensionsbranschens inställning till något så fundamentalt som ett digitaliserat informationsflöde sättas. Branschen har visserligen en mycket bra informationsportal, Min Pension, där konsumenterna kan se sin pension från flera aktörer, vilken samägs av nämnda Svensk Försäkring och staten. Det är bra. Men låt oss säga att konsumenten skulle vilja byta pensionsbolag baserat på just den information som presenteras på Min Pension (man kanske upptäcker att avgifterna är väldigt höga i den nuvarande pensionslösningen). Då tar det stopp.
Det finns nämligen exakt noll incitament hos merparten av pensionsjättarna att underlätta informationsflödet för att exempelvis göra det enklare för pensionssparare att flytta sitt engagemang mellan olika aktörer. Nordnet har flertalet gånger föreslagit att en digital pensionsportal med ett gemensamt digitalt och standardiserat förfarande för pensionsflytt skulle vara en väg för att tvinga pensionsbranschen att – likt banksektorn – ta sig an den nya digitala tidsåldern och med den konsumenternas förväntningar på digitaliserad konsumentvänlighet.
Förslaget har mötts av kalla handen. Att Svensk Försäkring har ett ointresse för förslaget är föga förvånande. Här har mäktiga pensionsjättar, med en historik av att möta varje framsteg för konsumentnyttan inom pensionsflyttsområdet med att sätta sig på tvären, en mycket stark ställning.
Passivitet från politiker
Men värre är den påtagliga passiviteten från politikernas sida. Skillnaden i ambition för att förbättra konsumentnyttan från politikers sida är milsvid om vi jämför banksektorn med pensionsbranschen. I den tidigare är man inte rädd för att peka med hela handen, i den senare finns vad som framstår som ren beröringsskräck.
Att lämna över arbetet med ökad konsumentnytta till pensionsbranschen själv har inte visat sig vara framgångsrikt. Ändå är det just detta Finansinspektionen föreslår i en färsk rapport om förenklandet av pensionsflyttar. Inget behöver göras och ska något göras är det upp till branschen, lyder myndighetens slutsats. Ett slag i solar plexus på alla pensionssparare som någon gång försökt flytta sin pension.
Politiker måste sätta ned foten
Pensionsbranschen kan inte i all evighet tillåtas vara den konsumentovänliga sektor med skyhöga avgifter, krånglig information och ständiga krokben för konsumenter den varit under så lång tid. Någon gång måste politikerna säga stopp även här.
Finansmarknadsminister Niklas Wykman måste agera och inse att pensionsbranschen måste tvingas ut på digitaliseringens och konsumentnyttans arena. Vi behöver att politikerna är konsumenternas bästa vän även inom pensionsbranschen.
Frida Bratt
Sparekonom Nordnet
Debattartikeln publicerades i Dagens industri den 22/11 2023.
