Analytikermassage delar in marknaden i A- och B-lag

Analytikermassage är ett otyg på marknaden som innebär stor orättvisa för privatsparare, och som måste upphöra. Men vad är egentligen analytikermassage, är det tillåtet och hur ska man komma åt den?

I veckan pratade vi om företeelsen analytikermassage när jag- tillsammans med Jonas Nyberg, senior finansinspektör på avdelningen för Marknadstillsyn på Finansinspektionen – gästade EFN Marknad.

Analytikermassage kan sägas vara information som ger någon form av indikation på hur det går för ett företag, men där bara en utvald grupp – exempelvis alltså analytiker – får informationen. Regelverket säger ju att all information som kan vara kurspåverkande ska delges hela marknaden direkt, men här handlar det alltså om att en liten del av marknaden får information att handla på som resten av marknaden inte får.

Det handlar knappast om att IR-funktionen hos stora börsbolag ringer runt och ger ut nya inte sedan tidigare kända siffror om hur det går för bolaget. Regelverket är glasklart på den punkten – det är inte tillåtet.

Däremot är en uppgift för IR-funktionen att guida analytiker kring redan publicerad information. Att som bolag ha mycket kontakt med analytiker är inte fel i sig – tvärtom. Så stor genomlysning som möjligt är eftersträvansvärd.

Vad är problemet?

Men problemet är att det i den här kontakten inte sällan uppstår en gråzon. Information kan tolkas mellan raderna utan att nya siffror adderas. Nya formuleringar och nyanser kan skönjas i dessa analytikersamtal, och därmed också omtolkas. Det är tolkningar som privatsparare alltså inte får chansen att göra. Och inte sällan görs detta i ett läge när det är som allra känsligast, exempelvis inför en rapport.

Det blir därmed ett A- och ett B-lag på marknaden, där privatspararna blir förlorarna. Någon med insiderinformation kanske köper en aktie från någon som inte har tillgång till samma information, och som skulle ha agerat på ett annat sätt om informationen var känd på hela marknaden. Därför blir heller inte marknadens prissättning korrekt – hela marknaden kunde ju inte agera på den information som bara är känd av ett fåtal.

Det är därför som analytikermassage är både orättvist, men också en törn för förtroendet för marknadens funktionssätt. För att marknaden ska fungera bra bör hela marknaden ha tillgång till samma information, eftersom det som är offentligt allt annat lika bör – om marknaden är effektiv det vill säga – bli inprisat i kursen.

Det kan här också vara på sin plats att klargöra vad som räknas som insiderinformation. Den ska vara både kursdrivande och ”av specifik natur”. Information om en stororder är av specifik natur, exempelvis.

Varför finns analytikermassage?

Det är inte konstigt att analytiker vill ha så mycket information som möjligt. Det är ju deras jobb. Dessutom kan de ju då i sin tur ge sina kunder insiktsfulla rapporter och uppdateringar.

Bolagen då? De vill ha rätt förväntningar på sig. För höga förväntningar på en rapport kan skapa osmickrande rubriker på rapportdagen, med kursfall som följd. Och att få ned analytikerns förväntningar, för att sedan kunna överraska positivt, det är fördelaktigare och roligare, förstås.

Vad ska man göra åt det?

Att delge endast en utvald grupp ny information som kan vara kurspåverkande är inte tillåtet. Lagen är glasklar på den punkten, så att ropa på ny lagstiftning kanske inte är rätt väg att gå.

Det svåra är bevisläget, vilket Jonas Nyberg på FI bekräftade i EFN. Ofta finns ingen dokumentation på att samtal som kan sägas innehålla analytikermassage ägt rum. Och en analytiker kan istället för att säga ”bolag A berättade det här för oss” istället uttrycka sig så som ”vi tror att bolag A..”.

Mörkertalet om hur vanligt det här är gissar jag är stort, men vi brukar ha ett antal uppmärksammade fall medialt per år, nu senast Hexatronic. Andra fall på senare tid är också Elekta och H&M.

Analytikermassage är olagligt. Så enkelt är det. Det är ett otyg på marknaden som missgynnar privatspararna och som måste upphöra.

Bolagen måste bli mycket mer varsamma med sin information, varje ord måste vägas på våg. Jonas Nyberg föreslog också tydliga policys från bolagen där man helt enkelt inte har någon kontakt med analytiker under vissa känsliga perioder, för att slippa riskera att hamna i en gråzon.

Analytikerna å sin sida har också ett ansvar. Det är inte olagligt att ta emot insiderinformation, men det är olagligt att sprida den vidare och agera på den. Kanske är det naivt, men i den bästa av världar reagerar också analytiker, trots deras intresse att få så mycket information som möjligt, på när de får för mycket information – information som egentligen bör delges hela marknaden.

Förhoppningsvis agerar den negativa uppmärksamheten ett bolag får när de utövat analytikermassage avskräckande. En rubrik med anklagelser om analytikermassage bör ju faktiskt knappast att föredra framför rubriker om bommade förväntningar.

Vad tycker du om analytikermassage?

/Frida