Hoppa till huvudinnehållet

När ska man satsa på aktiv förvaltning?

Jag tycker att indexförvaltning är en mycket bra bas i sparandet. Kostnader och avgifter gör att aktiva förvaltare jobbar i uppförsbacke. Men i min portfölj har aktiv förvaltning också en plats, om än en mindre sådan.

Jag har denna vecka blivit inbjuden att i EFN debattera aktiv och passiv förvaltning.

Jag tycker inte frågan om aktiv vs. passiv förvaltning är helt svart eller vit. Aktiv förvaltning har sin plats. Men det är ett faktum att forskningen onekligen visar att aktiva förvaltare har svårt att slå index.

Forskningen talar för indexfonder

S&P Dow Jones gör varje år en undersökning där man försöker visa hur aktiva fonder har presterat på lång sikt. Och statistiken är vanligen ett dråpslag mot alla försäljare av aktiv förvaltning. År 2019 var det 86 procent av Europafonderna som inte slog sitt jämförelseindex. Alltså nästan nio av tio. Globalfonder uppvisade ungefär samma resultat. Bland Sverigefonderna var det 62 procent av de aktivt förvaltade fonderna som gick sämre än sitt jämförelseindex.

Forskningen kring hur svårt aktiva förvaltare har att slå index är blytung. William F. Sharpe, nobelpristagare och upphovsman till den så kallade sharpekvoten med vilken man mäter en fonds riskjusterade avkastning, visade redan 1991 att dyr förvaltning inte kan slå billig, i snitt.

Men diskussionen, och slutsatsen att aktiv har svårt att slå passiv, fanns redan 1975 då Charles D. Ellis publicerade en artikel där han utvärderade aktiva fonder under en 10-årsåperiod och sett att medianavkastningen var betydligt mycket sämre än index.

Och även om förvaltaren är relativt skicklig, så gör avgifter och kostnader för löner, research och marknadsföring att den aktiva förvaltaren jobbar i uppförsbacke redan från start.

Någon kan hävda att så som erkända ekonomer som Sharpe, Ellis, Barras och Fama m. fl beskrivits aktiva förvaltares misslyckande inte är applicerbart för Sverige, och inte heller för nutid. Men då kan vi vända oss till den välkände svenske nationalekonomen Harry Flam, som tillsammans med Roine Vestman år 2014 publicerade ”Swedish Equity Mutual Funds 1993-2013”: Performance, Persistence and Precense of Skill”. Så här låter det exempelvis i den rapporten:

”In conclusion, there is very little evidence of true stock picking skill among managers of Swedish equity mutual funds”.

“Survivorship bias”

Så ser alltså forskningen ut. Ändå kommer den som talar sig varm om indexförvaltning när det gäller breda fondkategorier som Global- eller Sverige att få mothugg från just fondbolag som livnär sig på att sälja aktiv förvaltning. De kan säkert hitta statistik som visar att under en viss period så gick en viss fond bättre än sitt jämförelseindex.

Och så kan man förstås göra som Fondbolagens förening, som i en rapport som lyfte fram aktiv förvaltning framför passiv i premiepensionen, som inte inte tog hänsyn till survivorship bias: det till säga att aktivt förvaltade fonder som levererar sämre avkastning än genomsnittet tenderar att läggas ned eller slås ihop med andra fonder. I sin rapport tog Fondbolagens förening först endast med de aktivt förvaltade fonder som finns tillgängliga i utbudet vid slutdatumet, vilket med stor sannolikhet ökar avkastningsstatistiken för de aktivt förvaltade fonderna. Efter påpekande från experter i media uppdaterade man dock rapporten, och Eva Reimers, kommunikationschef på Fondbolagens förening, skriver att slutsatsen ändå är att indexfonder och aktiva fonder båda bör finnas kvar i utbudet i premiepensionen. Och det håller jag ju med om.

Hur ska “vanlig” sparare hitta rätt?

Självklart finns en duktig uppsjö förvaltare som kan slå index vissa perioder. Men hur ska spararen identifiera dessa? Den 19 maj gjorde jag själv en koll på hur aktivt förvaltade Sverigefonder presterat sedan årsskiftet. Index hade då fallit med 12 procent. Den bästa fonden (Consensus Sverige Select) hade under denna tid gett 1 procent. Den sämsta (Swedbank Robur High Dividend) hade gett – 27 procent. Och så denna stora kluns av fonder som gått exakt som index, det vill säga gett – 12 procent.

Aktiv förvaltning är en chansning. Förutom att aktiva förvaltare kan trampa snett så kan alltså spararen också råka ut för en falskt aktiv fond. Det krävs helt enkelt en rejäl fondanalys, en titt på såväl sharpekvot som standardavvikelse, active share och tracking error med mera, för att som sparare försöka skapa sig en bild av om den aktiva fonden är värd sitt pris (=har god chans att slå index). Inga problem för en fondnörd som du eller jag. Men för snittspararen som sparar på lång sikt och är rätt ointresserad?

Indexfond ett basplagg i garderoben

Min slutsats är att när det gäller breda fondkategorier som Global eller USA så är indexfonder ett mycket bra val för väldigt många. Väldigt, väldigt många pensionssparare vill inte lägga tid på fondanalys och har inte heller kunskapen för att värdera viktiga nyckeltal. Har man det och tror sig ha hittat förvaltaren som kan leverera överavkastning – grattis.

Därmed inte sagt att aktiv förvaltning inte har sin plats. I vissa fall är aktiv förvaltning en ren nödvändighet, exempelvis på små marknader som helt enkelt inte speglar något index. Den aktiva förvaltarens kunskap att utvärdera bolag behövs. Ett exempel där så är fallet är klimatfonder, där förvaltaren har ett oerhört viktigt jobb i att sålla agnarna från vetet bland bolag som hävdar att just deras teknik för sol- eller vindenergi är lösningen på klimatomställningen. Ska du ha hållbar förvaltning överhuvudtaget så krävs en förvaltare som agerar aktiv ägare i bolagen.

Andra gånger handlar det om att man helt enkelt inte vill köpa index. Man ser ett marknadsläge där olika sektorer spretar stort och det blir viktigare att gå ned på sektornivå istället för att analysera börsen med breda penseldrag. En fond som jag själv äger är TIN Ny Teknik, som investerar i sektorer jag tror på lång sikt; teknik och hälsa. Här är typexemplet på när aktiv förvaltning verkligen kan krydda och diversifiera min portfölj.

Så, om vi tänker oss en smörgås. I min portfölj är indexfonderna brödet, basen, medan smalare aktiv förvaltning blir aptitliga pålägg.

Hur tänker du kring aktiv och passiv förvaltning?

/Frida

Vi vill bara påminna om att börsen ger och tar. Även om sparande i aktier och fonder gett historiskt god avkastning över tid finns inga garantier för framtida avkastning.

Det finns risk att du inte får tillbaka de pengar du investerat.

Är du inte Nordnetkund? Kom igång med ditt sparande här!

I kommentarsfältet nedan kan du som läsare kommentera innehållet i detta blogginlägg och ta del av andra läsares kommentarer. Kommentarsinnehåll representerar således inte Nordnets åsikt. Nordnet granskar inte kommentarer innan de publiceras, men vi kommer att ta bort olämpliga kommentarer för det fall sådana förekommer. Vill du veta mer om hur Nordnet behandlar dina personuppgifter, klicka här.

Subscribe
Notifiera mig om
guest
0 Kommentarer
"Inline" feedbacks
Se alla kommentarer

© 2024 Nordnet Bank AB.
Nordnet | Box 30099 | 104 25 Stockholm