Finwire
Börsen tog ett glädjeskutt när Federal Reserve-chefen Jerome Powell öppnade dörren för att sänka styrrräntan, vid sitt tal i Jackson Hole. Den amerikanska centralbanken har lämnat styrräntan oförändrad i intervallet 4,25 till 4,50 procent vid fem möten i rad. Vid det senaste räntebeskedet i slutet av juli röstade dock två ledamöter för en sänkning.
Marknaden tolkade det som att Fed nu skiftar fokus från att bekämpa inflationen till att istället ge stöd till konjunkturen.
Reaktionen lät inte vänta på sig; börserna steg, dollarn försvagades och obligationsräntorna föll.
En effekt av att de långa räntorna sjunker är att riskaptiten bland investerare ökar då framtida vinster diskonteras med lägre ränta, vilket motiverar högre kurser främst för den redan högt värderade techsektorn och andra tillväxtaktier. Men då krävs också att vinsterna hänger med för att värderingarna ska motiveras. Häromdagen rapporterade Nvidia som sista Magnificent 7-bolag sin Q2-rapport, vilket visade att de nådde upp till förväntningarna på vinst per aktie och guidning för det tredje kvartalet, även om omsättningen för viktiga Data Center i Q2 kom in strax under förväntningarna.
Trycket på den europeiska centralbanken, ECB, minskar också med Fed:s nya inställning. När dollarn försvagas stärks euron och gör att den europeiska importen billigare, vilket dämpar inflationstrycket i euroområdet. ECB får därmed större frihet att ta hänsyn till den svaga konjunkturen i stället för att oroa sig för prishöjningar som kommer av en valutaeffekt.
Här finns dock tydliga skillnader: USA visar avmattning och kan sänka räntan, medan Europa och Storbritannien fortfarande brottas med seg inflation. Det gör att de europeiska långräntorna inte har fallit lika snabbt som i USA. Börsuppgången blir därför mer begränsad på denna sida Atlanten, även om en svagare dollar samtidigt ger lättnad för europeiska exportbolag.
Om vi backar bandet till pandemin så har räntorna på långa statsobligationer stigit kraftigt sedan dess. I USA är tioåringen drygt 3,4 procentenheter högre än i slutet av 2020, i Storbritannien hela 4,72, i Tyskland drygt 2,7 och i Sverige 2,48 procentenheter. Från extremt låga eller negativa nivåer har världen alltså lämnat lågräntepolitiken bakom sig.
Men hittills i år har utvecklingen alltså gått isär. I USA toppade faktiskt räntan i slutet av förra året och har sjunkit tillbaka något i takt med svalare signaler för konjunkturen. Det har stärkt börsen och S&P 500 är tydligt upp sedan årsskiftet, drygt 10 procent.
I Europa har långräntorna däremot stigit, särskilt i Storbritannien, vilket hållit tillbaka börserna relativt USA. I Sverige har räntorna legat nära oförändrade, och börsen utvecklats mer i takt med konjunkturen än med ränteläget.
Att räntorna sjunker i USA är mycket välkommet för Donald Trump som länge har krävt lägre räntor. Detta då de korta räntorna påverkar även de långa och direkt påverkar statens upplåningskostnader.
Obligationsmarknaden är världens viktigaste marknad, och skulle den hamna i gungning, kan den potentiellt leda till en finanskris. De amerikanska långräntorna steg brant i samband med att USA:s tullar annonserades och snabba förändringar innebär en stress på marknaden.
Då USA:s budgetunderskott växer och statsskulden blir allt högre, blir räntesänkningar en välkommen lättnad. Men riskerna finns kvar: Skulle stimulanserna bli för starka kan det återigen elda på inflationen och tvinga upp räntorna igen.
Förutom techbranschen gynnas även fastigheter av lägre räntor, medan banker och försäkringar står emot bäst om räntorna stiger. Industribolagen å sin sida påverkas mer av konjunkturimpulserna än av själva räntenivån. Sjunkande långräntor ger alltså stöd till börsen och framför allt till tillväxtsektorerna.
Marknaden har nu inprisat att Federal Reserve ska sänka räntan efter nästa möte, den 17 september.
